Bakom Rubrikerna - Expressen och Dagens Nyheters mediacenter

Ingen annan grupp i samhället utsätter man för lika hård press som ungdomar. Ingen annan grupp granskas lika kritiskt och kategoriskt. Tonåren är samtidigt den kanske gemensamt mest känsliga perioden i livet.

Vi brukar få höra att vi ska ge varandra konstruktiv kritik. Det betyder att vi ska peka på hur en uppgift kan förbättras istället för hur bra eller dålig den är.

För mig är det en signal som betyder att man har möjlighet att lära av sina misstag. Ett misstag innebär därför inte att man får ett sämre betyg utan att man får chansen att lära och få ut mer av kursen.

Problemet med att många elever är oengagerade och ofokuserade i skolan kan tolkas på många olika sätt. En tolkning som en stor del av våra politiker delar är den att elever behöver varningsklockan som ett betyg kan vara för att ta skolarbetet på allvar. Men jag gick i grundskolan för ett år sedan och jag vet att skillnaden mellan ambitionsnivån hos sjuor (som inte får betyg) respektive hos åttor (som får betyg) inte var stor om man lägger in betydelsen av ett års mognad. Däremot kan ett betyg hindra utveckling genom att verka nedvärderande på elevens förmåga att göra bra ifrån sig.

Om barn redan i sjätte klass får reda på vad de är bättre och sämre på i form av en summativ betygsstämpel, finns det stor risk för att de förlorar intresse för ett ämne som de annars hade kunnat bli duktiga i. Det blir också ett uttryck för hur eleven presterar i jämförelse med sina kamrater. Mvg-barn, är nu ett begrepp.

Samtidigt som Sverige utger sig för att vara ett öppet och nytänkande land drar man i skolan en kam över ungdomarna, en bedömning som inte tar hänsyn till att vi är unika som personer, har olika kvalitéer och inte är o-präglade oskyldiga varelser som fungerar på samma positiva sätt framför katedern. Att vi är människor helt enkelt.

Därför måste det finnas ett annat sätt än att introducera tolvåriga barn till den konkurrens som tillhör vuxenvärldens arbetssökande än vårt gamla pålitliga betygssystem. Det måste finnas ett annat sätt att göra barn engagerade på än att hota med en stämpel som sedan påverkar vår framtid.

En lösning, som bland annat används på Globala Gymnasiet i Stockholm, är att ge formativ feedback på uppgifter. Det är ett sätt att visa vad man gör och inte gör inom ramen för en uppgift. På det sättet får man tydliga förbättringsområden som därmed blir lätta att uppnå. Man kan se det som konstruktiv kritik.

Jag tror att liknande på ett mycket effektivare och snällare sätt kan förbättra studieresultaten i Sveriges skolor. Det är ett sätt att ge alla samma chans och villkor, utan att sätta ytterligare press på oss.

Vad jag har märkt under mina tio år i grundskola och gymnasiet är att det är positivare att prestera bra i skolan, än att faktiskt lära sig något.

Därför undrar jag: Om vi är framtiden, vad vill ni ge oss för verklighet att återspegla? Är det ett konkurrens-samhälle där man kan mäta alla människors framgång med måttband, är det ett samhälle där vuxna bygger hierarkier åt barn?

Vilket beslut som än görs nu, kommer det att påverka hur vi ser på varandra och hur samhället är konstruerat i framtiden.