Bakom Rubrikerna - Expressen och Dagens Nyheters mediacenter

Glädje. Upplevs i små och stora doser. Vänligen intag glädje i rätt mängd för att inte inbilla sig att allting är perfekt.
Glädje, något vi söker och letar efter. Något som ska göra oss till bättre människor. Något vi ska ta lärdom av.

För mig är glädje olika saker. Någon sa till mig en gång: "Ibland kan min dag förgyllas, enbart av att någon reser sig upp för mig på tåget eller säger något snällt när allting känns trist." För en vanlig familj i Sverige kan glädje vara huslån, en god middag eller ett nyrenoverat badrum. För de fattiga i Sri Lanka kan glädje vara en matbit, att syskonen inte dör av HIV eller att de överlever stormen där de inte har tak över huvudet.

Glädje kommer i olika doser.

Jag lever ett bra liv. Säker ekonomi, föräldrar som fortfarande är gifta och jag är omringad av goda vänner. Trots det har jag haft mina svåra stunder. Vissa har varit mindre jobbiga och vissa har fått mig att tänka om livet verkligen är värt det. När allting verkligen varit skit har jag behövt glädje. Då har minsta lilla gest varit uppmuntrande. Att jag blev medbjuden på en fest eller fick en riktigt snäll komplimang räddade min dag, vecka och månad.

Många i världen förstår inte vad minsta lilla gest kan hjälpa en individ eller familj. Att skänka 100 kronor kan ge några familjer i Afrika mat på golvet, och vad kostar det oss egentligen att göra det? Vad kan det kosta oss att göra någon glad? Glädje är livsviktigt. Utan glädje har vi inget hopp. Har vi inget hopp har vi ingen anledning att leva.

En kompis till mig blev utsatt för en våldtäkt för något år sedan. Hon blev ett vrak, en deprimerad själ. Hon grävde ner sig i en grop och vägrade komma upp igen. Hon grät dag och natt, då hon tänkte vad som hänt. Hon stötte alla ifrån sig för att hon skämdes något enormt för vad som hade hänt. Det enda som kunde hjälpa henne var glädje. När jag tog ut henne för att bowla och kastade klotet in på fel bana skrattade hon tills tårarna kom. När jag tog med henne på tjejkväll och snackade minnen blev hon både glad och ledsen. Glad för att hon var med gänget igen och ledsen för att hon saknat det. När hon började sakna det började hon kämpa för att komma tillbaka.

Jag vill få er läsare att förstå vad glädje kan göra. Det kan rädda liv. När ni ser någon som är ledsen går ni förbi och blir besvärade. Det är ju inte er problem, eller? Det är väl inte ert jobb att se till att alla mår bra, eller? Klart som fan det är ert jobb!!!! När ni själva kommer i trubbel vill väl ni ha hjälp? Gör det för någon som ni vill att någon skulle göra för er.

Jag ska ge er ett scenario.
Du går på stan en kväll och ser en tjej springa gråtande mot bussen. Vad gör du? Tänker du att hon är ju faktiskt på väg till bussen. Att hon snart kommer hem och frår hjälp? Eller tänker du att det kanske vore bäst om du frågade om hon ville ha hjälp?

Du ska stanna den här tjejen och fråga hur hon mår. Du ska säga att hon är jättefin i håret och att du kan hjälpa henne om hon är i knipa. Du ska hjälpa. Hjälp är glädje.

Så alla där ute: Förstå att vi alla behöver glädje. Att vi alla behöver en knuff framåt ibland. Att vi alla behöver veta att vi är speciella och värda allt. Förstå att om glädje ska komma måste ni själva framskaffa det. Ni måste själva hjälpa. Ni måste själva bry er.

Det är då, bara då, glädje kommer och kanske, men bara kanske, du räddar ett liv.