Vad kan vi lära av historien?
Niccolo Machiavelli uttryckte det kanske bäst av alla i sitt förord till boken Fursten som han skrev i början av 1500-talet och tillägnade Furst Lorenzo de Medici. Här beskriver han hur det är vanligt förekommande att man ger gåvor till furstar för att vinna deras gunst. Dessa gåvor består vanligtvis av guld, ädla stenar, ornamenterade svärd och fantastiska hästar. Machiavelli var inte förmögen och kunde därmed inte skänka några sådana gåvor för att visa fursten sin trofasthet och uppskattning. Istället hade han under hela sitt liv studerat statsskick, politik och ledarskap i dåtidens nutid (1500-tal) och i historien. Han hade följt stora ledare och sett vad i deras statskick som gjorde dem framgångsrika. Hur det politiska spelet skulle spelas. Allt detta hade han sammanfattat i en bok tillägnad fursten som han överräckte med orden: ”- jag kan inte ge en finare gåva än denna bok, där Ers Höghet, på kort tid kan tillgodogöra sig allt jag studerat och lärt mig under en livstid och därigenom kan regera och agera vist utifrån allt som historien har att lära oss.”
I min uppsats tar jag upp saker som visar vad vi kan lära oss av historien och därigenom kanske kan förhindra en upprepning av de negativa saker som har hänt. Jag ska även ta upp saker i historien som kunde ha stoppats med bättre utbildning och kunskap om tidigare händelser.
Efter första världskriget var ekonomin i Tyskland usel och arbetslösheten hög. Tyskland hade förlorat stora landområden och var inte längre den stolta och ärbara nationen som de länge hade varit. Det var under denna period Hitler försökte komma till makten. På grund av problemen i landet och längtan efter en stark ledare fick Hitler stort stöd av folket när han lovade att lösa landets problem. Han skyllde alla Tysklands problem på judarna och vände det tyska folket emot dem. Hitlers hat mot judar gick så långt att han fick folket att se dem som en mindre värd ras. Detta var början till den stora utrensningen av judar i Europa – förintelsen. Totalt miste omkring sex miljoner judar livet under den här perioden.
Den här händelsen, i modern tid, var fruktansvärd och förhoppningsvis kan man med hjälp av historisk kunskap från förintelsen undvika att en liknande händelse inträffar igen. Sådana försök görs världen över och Sverige bidrar på sitt sätt med den årliga ” Förintelsekonferensen” som har som syfte att hålla lärdomar från judeutrotningarna levande med målet att något liknande aldrig skall upprepas igen – att vi ska lära oss av historien.
Ändå upprepas historien. Gång på gång. Världen över. Trots kunskapen från andra världskriget inträffade en liknande händelse för drygt tio år sedan på Balkan. Jugoslavien, ett land sammansatt på konstlad väg, började sammanfalla och oroligheter utmynnade i krig. Ett krig som utspelades på Europas bakgård. Ett krig där flera av EUs medlemsstater hade direkta gränser mot de krigande länderna och där Europas befolkning under många år semestrat längs kusterna kring Adriatiska havet. Trots allt detta skedde en av världshistoriens största etniska utrensningar där. På Balkan. För drygt tio år sedan. Och medan hela Europa såg på. Idag råder fred på Balkan och länderna har återerövrat sin självständighet och försöker återupprätta sin historia. Men hatet över vad som har skett ligger inte gömt långt under ytan. Kanske kan historien och kunskapen om de fruktansvärda utrensningarna hindra att de sker igen.
Listan kan göras lång på konfliktsituationer runt om i världen där vi borde ha lärt oss av historien och förstått vad som skulle ske och förhindrat det innan det hände. Afrika är i sådana sammanhang en glömd kontinent. Där sker dagligen övergrepp på befolkningen i olika länder. Kvinnor och barn utsätts för våld och lemlästas. Unga pojkar tvingas ut i krig. Utrensning av hela befolkningsgrupper och stammar sker. Bara i Darfur har hundratusentals människor dödats på grund av deras religion eller stamtillhörighet. Hade vi kunnat förutse detta med hjälp av historien? Hade vi kunnat hindra det? Svaret är ja på båda frågorna.
Även i Sverige upprepar sig historien, dock under lite mer kontrollerade former. Rasism förekommer både i skolor och i hemmen runt om i Sverige. Rasism baserad på okunskap. Rasism baserad på frustration. Rasism baserad på rädsla. Vardagsrasismen är utbredd. Och rannsakar man sig så finner nog de flesta av oss den även i sig själv. Men det vill man verkligen inte kännas vid eller låtsas om. I södra Sverige får det nationalistiska partiet Sverige Demokraterna allt större utbredning. Sverige Demokraterna skyller Sveriges arbetslöshet och ekonomiska problem på alla invandrare och vill kasta ut dem ur landet. Detta är fel och bygger på okunskap och medveten feltolkning av historien. En stor del av Sveriges nuvarande välstånd har byggts upp av invandrare. En stor del är flyktingar och hade vi förstått deras historia hade vi tagit emot dem med öppna armar och med tårar i ögonen över deras lidande. Istället möts de av hat. Hat grundat i rädsla och oförstånd. Och inte sällan leder hatet till våld.
En av de klassiska konflikterna i världen är den mellan Israel och Palestina. Ända sedan judarna fick Israel efter andra världskriget har det pågått oroligheter mellan Israel och Palestina. Israel – en judisk stat mitt i hjärtat av arabvärlden. Problemen kommer bara att fortsätta om man inte gör något åt saken. Självklart finns det ingen enkel lösning, men många som är insatta i konflikten tror att en av grunderna till att man inte rör sig mot en lösning är bristen på kunskap i allmänhet och bristen på kunskap om historien i synnerhet.
Läroböcker i båda länderna är vinklade, speciellt i Palestina, och båda uttrycker hatet mot det andra landet. Så länge detta pågår kommer barn och ungdomar att ta över landets och sina föräldrars hat. Detta är ett stort problem, speciellt i Palestina där många barn inte får någon utbildning alls. De kan varken läsa eller skriva. Där får de istället höra allt ont om Israel och hatet från föräldrarna förs rakt ner till barnen. Föräldrarnas historiebeskrivning blir sanning. Den enda sanningen. Någon objektiv historia och sanning finns inte tillgänglig. Det finns inget att lära av och gå vidare ifrån.
För några år sedan togs ett initiativ av några vanliga medborgare längs gränsen mellan Palestina och Israel. Man skickade ett tiotal israeliska tolvåringar och ett tiotal palestinska tolvåringar till ett gemensamt fotbollsläger. Där lät man barnen spela fotboll och umgås med varandra och beskriva sina liv och länder. Efter två veckor lämnade de lägret som bästisar. De lärde sig att det inte var någon skillnad på dem. Att det inte fanns några motsättningar. Inget hat. Inget våld. Dessa barns öden ändrades. Istället för att skjuta ihjäl varandra när de blev äldre fick de förståelse för varandra och istället för att föra vidare hat till deras barn kanske de talar gott om varandra. Den här historien är en bra vägvisare för att leva i nuet och i nutiden. Och där föräldrar försöker bryta nedärvda historiska mönster.
På många andra områden kan vi lära oss av historien. Om vi väljer att göra det är en annan sak. Inom ekonomin till exempel. Just nu är ekonomin på väg in i en recession. Precis som den var på 1920-talet, eller trettiotalet, eller sjuttiotalet, eller åttiosju, eller nittiett och senast för sex år sedan. Samma fenomen återupprepar sig. Det är billigt att låna pengar. Bankerna konkurrerar med varandra och bryr sig inte om säkerheter och lånar ut för mycket. Precis som de historiskt gjort med fem till tio års mellanrum. Så viker ekonomin, man slutar köpa saker, företagen går sämre och tvingas avskeda, många klarar inte av att betala sina lån och får gå från sina hus och hem. Och när vi har det sämre ställt ekonomiskt så blir människor mindre toleranta och mer trångsynta. Rädda att förlora sina jobb och sitt hus. Och vad har historien lärt oss om situationer som dessa? Jo, att rasismen ökar. Våldet ökar. Odemokratiska politiska partier växer och får makt. Historien upprepar sig.
”Historien upprepar sig” är ett talesätt vi ofta använder. Det kan ju användas både positivt och negativt. Historien upprepar sig – utan att vi kan göra något åt det. Det är som en naturlag. Det som händer, händer. Eller så kan man se det som: historien upprepar sig – det är ett mönster. Något som sker igen och igen. Något vi kan lära oss ifrån. Något vi kan analysera och förstå. Något vi kan bryta. Genom att förstå historien kan vi ändra nutid och påverka framtid.
Jag tror att vi kan lära oss massor av historien. På alla områden. På ett sätt innehåller historien allt mänskligheten lärt sig fram till idag. Vår samlade kunskap om allt. En plattform av kunskap. Om alla i världen visste allt och förstod allt som hänt så tror jag ordspråket ”Historien upprepar sig” hade försvunnit. Men idag är det inte så. Kunskap är väldigt ojämnt fördelad. Stora delar av jordens befolkning lever fortfarande som på medeltiden och saknar upplysning och utbildning. Stora delar av jordens befolkning har inte ens tillräckligt med mat för att överleva.
Jag tror att det viktigaste vi kan göra för att öka sannolikheten till fred på jorden, minska rasism och minska på våldet på våra gator och i skolan är att sprida kunskap. Kunskap om historien. Kunskap om religioner. Kunskap om olika kulturer. Kunskap om varför människor begått och begår de övergrepp som man gör. Och hur man kunde undvikit dem. Hur man kan undvika dem i framtiden. Att bidra till att göra så att man förstår att okunskap föder rädsla som föder fientlighet som i sin tur föder våld. Och att våld alltid föder våld! Det har historien gång på gång försökt lära oss.
Vi behöver lyfta fram rollmodeller ur historien som visar att man som individ, oavsett ursprung, kan förändra. På fredlig väg. Gandhi och Mandela är två sådana. Efter att orättfärdigt suttit fängslad i tjugosju år sa Nelson Mandela vid frigivningen att han inte hyste något hat mot dem som fängslat honom. En inställning som banade väg för en fredlig upplösning av det förhatliga apartheidsystemet i Sydafrika. Och Gandhis icke-våldsfilosofi samlade Indiens befolkning till en fredlig och framgångsrik kamp mot engelsmännens kolonialvälde. Icke-våld och kärlek till medmänniskor som budskap.
I dagens Sverige misshandlas ungdomar till döds. Utan synbar anledning. Tjejer utsätts för verbalt våld och kallas dagligen för jävla hora. Mobbning av elever pågår varje dag. Var minut. Var sekund. Rasismen frodas. ”Jävla svartskalle” och ”blattejävel” hör man varje dag.
Vad kan jag göra? Lilla jag? En sextonårig svensk tjej. Ganska mycket! Jag kan våga ta ställning mot våldet. Jag kan våga säga ifrån mot mobbning. Jag kan våga markera mot rasism. Jag kan våga göra min röst hörd. ” Att våga är att förlora fotfästet en kort sekund. Att inte våga är att förlora sig själv”, som den danske filosofen Kirkegaard uttryckte det. Om tusen människor satte ned foten och sa: ”nu får det vara nog!” och pratade och informerade sina tjugo närmaste, som i sin tur pratade med sina tjugo närmaste, som sedan pratade med sina……..! Då kanske vi inte bara kan lära av historien utan även handla så att ”Historien inte upprepar sig”. Vi kan ”lära av våra misstag” och skapa en ny framtid. Dags att agera!
|
