Jag hade hört...

... att Expressens redaktion fungerade som Expedition Robinson. Här hörde endast de starkaste, som slogs mest och var minst hjälpsamma, hemma. Som tur var stämde inte ryktena. Tvärtom var alla medarbetare oerhört generösa med information och tips När jag som 21-åring fick ett vikariat på tidningen. Visst var det ett hårt jobb med många tidiga morgnar och sena nätter, men det kändes fantastiskt att få ingå i ett så proffsigt gäng med journalister. Jag fick gräva i mordutredningar, rapportera om olyckor, skriva om risken med att pierca sig i naveln och bevaka riksdagsvalet. Det var högt och lågt i en salig blandning och jag kände mig oerhört privilegierad att få se så mycket av Sverige, möta så många människor som jag aldrig skulle ha träffat annars och sätta mig in i ämnen som jag inte visste existerade.

När jag som 17-åring bestämde mig för att bli journalist var det just språket och möjligheten att påverka som lockade. Målet var att få fast anställning på Expressen innan jag fyllde 27. Att Expressen hägrade berodde på att jag hade läst tidningen sedan jag var sex år och att jag tyckte att Expressen stod på de svagas sida, utan att för den skull göra dem till offer. Jag var chefredaktör för gymnasiets skoltidning och elevrådsordförande vid dito skola. Titt som tätt ringde jag till lokaltidningen för att tipsa om olika evenemang som vi anordnade och till slut undrade lokalredaktören om jag inte själv ville rapportera om händelserna. Jag fick hoppa in extra på kvällar och helger då de andra journalisterna ville vara lediga och så höll jag koll på mitt lilla hemsamhälle. Det blev många reportage om syföreningar, guldbröllop och idrottshändelser och när jag efter ett års litteraturvetenskapsstudier gjorde lumpen kändes det naturligt att välja en befattning som var civilt meriterande. Efter två månaders militär grundutbildning hamnade jag på Värnpliktsnytt, en känd plantskola där journalister som Erik Fichtelius, Adam Alsing och massor av medarbetare vid de stora Stockholmsmedierna har varit.

Direkt efter Värnpliktsnytt fick jag ett elva månader långt vikariat på Expressen, jobbade ett par månader på Aftonbladet och fick slutligen komma tillbaka till "getingen". Mitt råd till Dig som vill bli journalist är att satsa på att bli allmänbildad och skaffa livserfarenhet från så många områden som möjligt. En journalistexamen sitter aldrig i vägen, men det finns många andra vägar in i yrket. Börja gärna i liten skala med att skriva i skoltidningen. Tänk på att ju kortare texter Du författar, desto fler orkar läsa hela artiklarna. Kanske Du kan rapportera i lokaltidningen om din idrottsförenings resultat, skriva på ungdomssidan eller få praktisera hos en lokalredaktör? Bättre skolor än lokaltidningar finns inte! Och om Du redan nu är sugen på att bli läst av en miljonpublik kan Du alltid delta i Bakom Rubrikernas artikeltävling... Hör gärna av Dig till mig om Du har några frågor.

Karin Sörbring
Expressen
karin.sorbring@expressen.se