 Arbetsdiskriminering, en verklighet?
Albert Koubov Gonzalez, Internationella Engelska Gymnasiet, NVE1b,
- Jaha, och herrn heter?
- Talib, Abdul Talib.
- Erik Larsson, trevligt och träffas. Då påbörjar vi intervjun
Den unge mannen med arabiskt ursprung skruvar på sig nervöst under hela timman detta pågår. Det är hans första arbetsintervju och han är ändå nervös trots all tid han spenderat framför spegeln och övat på hur han kunnat visa sin bästa sida. Han hade till och med tagit på sig en kostym för att visa tecken på hängivenhet. Arbetsgivarn bläddrar igenom hans papper, föga imponerad. Albyskolans grundskoleutbildning, Tumba gymnasiets IV-linje och ett års abrutna ekonomistudier på Stockholms universitet. Praktik på nån kebabrestaurang och f.d. butiksassistent i en liten okänd livsmedelsbutik. Däremot är Abdul redo att visa vad han går för och vet att han kan prestera bra trots att pappren visar annat. Ett hmm från den bedömmande chefen som lutar sig fram med armbågarna på bordet, rynkar pannan och säger:
- Ja, du verkar vara ganska kvalificerad tll platsen som redovisningsekonom och du har lite arbetserfarenhet och intern utbildning får du av ju utav oss. Vi.Vi ringer upp dig om du får platsen eller inte.
Abdul tackar för sig och går ut nöjd med hopp om att äntligen få ett bra jobb. Men Abdul får aldrig samtalet från arbetsgivarn. Dagarna går och han sitter hemma och funderar: vad gjorde han för fel? Hans meritförteckning var inte världens bästa direkt men han visste att han hade visat en positiv bild av sig själv och arbetsgivarn hade ju lovat att åtminstone ringa upp och säga till om han fick jobbet eller inte.
Under tiden tjatar mamma hela tiden. Vill att han ska ut och skaffa ett jobb istället för att hänga hemma hela dagarna. Han försöker förklara att han väntar på besked, att det är inte så lätt som man tror att få jobb direkt. Men mamman lyssnar inte, i hennes ögon är han bara lat. Efter en månads tystnad vid luren överger Abdul sin förväntan och letar efter nya jobbannonser i DN. Det är bara att bita ihop och söka än en gång.
Känns detta bekant?Att vara ung och arbetslös är jobbigt som det är men är du också en invandrare, ja då kan du glömma din chans. Det är ju klart, arbetsgivarn behöver ju inte vara nån Sverigedemokrat med den Svenska flaggan vajande och skrika ”Rasist, javisst!” men om han fick välja mellan en blond svensk blåögd kille och en svarthårig mörk somalie så är det nog 99% procents chans att den svenske killen skulle springa ut jublande.
Fördomarna sitter så djupt rotade att vi faktiskt tror att José i Rinkeby inte kan utföra samma jobb som Per i Lidingö. Men det här är ju inte helheten. Det är oftast så att invandrarna har sämre utbildning, sämre sociala förhållanden och har sämre yrken. De måste få hjälp för att ställa sig upp på egna ben innan de hamnar i kriminella kretsar och i apatiska tillstånd.Vill man integrera så är det dags att tänka lite demokratiskt och faktiskt tro på att invandrarna inte är usla på att utföra sitt jobb utan kan vara precis lika duktiga som svenskarna. Då kanske våran Abdul och andra unga invandrare som är arbetslösa slipper bli besvikna varje gång de nekas arbetsplats.
|
